Att älska på avstånd

Men nu ikväll fick vi vår kvalitetstid, så trots en seg start på dagen kan jag somna med ett leende. Imorgon är det lördag och då har vi hela kvällen/natten/morgonen på oss att prata. Och jag ser verkligen fram emot det. Efter en dag som denna känns det underbart att ha en sån dag att se fram emot. 

När saknaden blir jobbig att hantera brukar jag lägga handen på länken runt min handled. Länken som binder oss samman. Han har en likadan runt sin handled. På så sätt kan vi vara sammanlänkade trots att havet skiljer oss åt. 

Nu ska jag snart stänga igen mina gröna och somna med ett leende på läpparna. Men först ska jag säga god natt till A! 

Sov gott! 

Vilken dag! 
A ringde och väckte mig vid nio imorse, så vi har pratat sedan dess (förutom när jag somnade om i örat på honom haha). Och just nu pratar vi inte så jag tänkte passa på att skriva lite här inne. 

Det har varit en helt underbar dag. Med massa skratt. Och sådana dagar behövs verkligen. Senast för tio minuter sen satt jag och skrattade efter att ha skickat flamsbilder till A, där jag har rött läppstift utsmetat i hela ansiktet från när jag skulle tvätta bort mitt smink. Stackars A satt på banken när han fick dom bilderna och var tvungen att hålla sig för skratt. Förlåt älskling för den! ;) 

Bästa vännen ringde förut och frågade angående A's ändrade relationsstatus på fejjan.. Ungefär så här gick konversationen: 

Bv: du... "i ett förhållande sen 12 november?" 
L: "hihihihihi jaaa..."
Bv: "men jaha.. va? "
L: "hihihihi"
Bv: "men sluta fnittra lillasyster hahahaha" 
 
Sen pratade vi vidare om hur det kom sig, så nu vet Bv om att vi är ett par. Då vårt förhållande inte är offentligt pga diverse omständigheter, så är det bland annat därför vi driver denna blogg anonymt. Men nu vet Bv och det känns faktiskt riktigt bra. Innan vi la på säger Bv : "Jag önskar också att jag fick vara så fnittrig och kär". Och jag önskar henne inget hellre. Det är en fantastisk känsla. Verkligen. Och jag är glad att jag får uppleva den tillsammans med A, även om ett hav skiljer oss åt.

Efter att jag och A la på har jag hunnit laga mat och vara ute med hundarna på en promenad. Nu ska bara tiden gå fort så att jag kan gå ut med hundarna igen och prata med A innan det är läggdags för min del. 

Har skrattat så otroligt mycket idag, likaså A. Och jag har fått höra A säga saker som jag aldrig trodde skulle komma ur hans mun, vilket har gjort mig om möjligt ännu lyckligare. Det är inte lätt att vara nykär och fjompig ;)

Nu ska jag slänga mig in i en dusch och försöka värma upp min frusna kropp. Det är svinkallt här medans A får njuta av sol och värme... Lyllo! 

Men en tröst i det hela är att det en dag kan bli min verklighet också. 

Jag älskar dig A, mer än du kan ana. 


Vi får väl se om han också orkar sig in här och skriva :) 

Kommer han hitta någon bättre, som finns på närmre håll? 

Egentligen är det inte dom tankarna som gnager i mig, utan hans utlandstjänst. Tiden springer iväg och vi är snart inne i December.. Sen kommer Januari Janu-jävla-ari. 

Min man i uniform.. 

Det är inte som i dessa söta kärleksfilmer folk sitter och snyftar framför. En flicka som väntar på sin soldat,  det brevväxlas lite sen möts dom på flygplatsen och så är allt bra igen. Jaa, jag snyftar också till dessa filmer, och har alltid gjort. Men nu av en annan anledning. På grund av smärta, smärta och oro. 

Visst att det är lugnt där nere just nu. Men ett år är en lång tid och vad som helst kan hända. 

Trots detta kan jag inte undgå att vara stolt över honom. Att göra detta för sitt land är beundransvärt, och jag kommer att stötta honom genom hela den här resan. För alltid vid hans sida. Han kommer att behöva mig och då tänker jag finnas här för honom. 

Nu ska jag snart sova, så jag orkar upp imorgon när A ringer. En heldag för oss imorgon. Dom dagarna är dom bästa, när varken han eller jag jobbar så att vi kan prata hela dagen. Och imorgon är en sån dag. Så jag är glad. 

Ska passa på o växla några ord med A innan jag stänger mina gröna för natten. God natt! 

Hejsan! Detta blir mitt första inlägg här. 

En bra start på dagen. Vaknade och ringde och sa godmorgon till L och sen åkte till jobbet. Vi håller kontakten via sms och telefonsamtal under dagen, vilket är viktigt för att man inte ska sakna ihjäl sig om dagarna.

Var lite nedstämd idag och efter att vi snackat en stund så kunde jag skratta igen, du får alltid mitt dåliga humör att vända till det bra igen. Ja tiden går så sjukt snabbt har både jag och L märkt och med min tjänst i Januari som närmar sig med stormsteg. Jag är lugnare än L när det kommer till min tjänst och försöker att lugna henne med alla metoder jag kan komma på, vilket är lättare sagt en gjort vissa dagar. 

Idag har varit en sån dag där saknaden har varit stor men jag har ståt ut rätt så bra, självklart saknar man L varje dag, men vissa dagar är bara ett rent helvete. Men jag brukar trösta mig med att vi en dag går hand i hand och att hon är den jag kommer vakna upp brevid, den jag kommer krama på varje dag och säga att hon är det vackraste ängel som vandrat på våran planet. 

Vi har precis pratat om allt och inget och nu har vi sagt godnatt och L har lagt sig medans jag har halva min dag är kvar och det är då helvetet börjar för mig, tystnaden och saknaden är oändlig, försöker sysselsätta mig med saker men L är den jag alltid tänker på i slutändan. Tröstar mig med att ägna tid åt mina hundar och syrran med L i tankarna, vet ju att vi hörs när hon vaknar igen. 

Peace out!    -A

Eller god eftermiddag kanske man ska säga.. Klockan är ju ändå kvart över tolv (oops). Men jag har i alla fall varit vaken i ungefär en timme, då A skulle ringa och säga godmorgon innan han började jobbet. Han ligger ju ändå sex timmar efter tidsmässigt. Självklart jävlades ljudet på min telefon, men jag fick mitt morgonsamtal i alla fall. 

Och känner jag oss rätt så dröjer det inte många timmar till innan telefonen ringer igen ;) 

Idag är ännu en sån där bra dag, när saknaden faktiskt går att hantera, och att han åker i Januari skrämmer mig inte lika mycket som det brukar göra. 

Det är inte alltid lätt, och det är många gånger jag har frågat mig själv om jag fixar det här. Men det har slutat upp med att jag alltid kommer tillbaka till samma svar. Ja, jag fixar det här. Om inte annat så fixar vi det, tillsammans. 

Jag är den lite mer nojiga av oss, medans A är lugnare än mig och lever för dagen. Jag springer runt och oroar mig för det ena med det andra. Då är A bra att ha. Han ser till att jag får tänka på annat o lugna ner mig. 
Han är bra, min A. 

Jag blev förövrigt så full i skratt imorse. Vi står och messar och jag frågar honom om han har varit här inne o skrivit. Men nej, han visste inte hur man loggade in eller skrev. Så fick ha lite lektion med honom så här runt lunch. Haha du är smidig du hjärtat. Men nu vet han hur man gör, så nu har han ingen återvändo. ;) 


Ja det blir många skratt under dagarna, både när bara han och jag pratar, och när min bästa vän är med. Jösses.. Vi tre har en tendens till att spåra ur rätt bra. Men jag är glad att dom finns. Båda två. 

Bästa vännen har en extremt stor del i mitt liv, och jag har sagt att kommer man inte överrens med henne, så tackar jag för mig. Bästa vännen är den viktigaste personen i mitt liv, och det vet alla. Hon är min räddande ängel. Hon är den som knäpper mig på näsan när det behövs. Hon är brutalt ärlig och hymlar aldrig. Och för det älskar jag henne, obeskrivligt mycket. 


Men nu ska jag göra något vettiga än att sitta här och pladdra.. Typ äta choklad. ;) 

Okej jag kan väl börja med att säga Hej! 

Här i bloggen kommer ni att lära känna mig som L, tjejen som har förälskat sig i en kille. Som dessutom bor på andra sidan atlanten. USA närmare bestämt. Som att det inte vore nog. I Januari åker han till Afghanistan. Japp, har har nämligen en man i uniform ;) 

Det förhållande vi har idag var egentligen inte tänkte från början. En oskyldig flirt som snabbt eskalerade, och jag insåg att min stora kärlek befann sig på andra sidan atlanten. Det var många gånger jag ställde mig frågan : "vågar jag?" men tillsammans med honom och råd från min bästa vän så slutade det upp såhär. 

Evig trohet har utlovats. Och ja, man kan definitivt älska någon på så stort avstånd. 

Som min vän frågade mig igår: 

"Kan du leva utan A?"
"Nej.." 

Och som det känns, så kan jag inte det. 

Han må vara på andra sidan atlanten just nu, och åker dessutom iväg ett år framöver i Januari. Men vill man, så kan man. 

Jag älskar honom, och kärlek är värt att kämpa för!