Att älska på avstånd

Kommer han hitta någon bättre, som finns på närmre håll? 

Egentligen är det inte dom tankarna som gnager i mig, utan hans utlandstjänst. Tiden springer iväg och vi är snart inne i December.. Sen kommer Januari Janu-jävla-ari. 

Min man i uniform.. 

Det är inte som i dessa söta kärleksfilmer folk sitter och snyftar framför. En flicka som väntar på sin soldat,  det brevväxlas lite sen möts dom på flygplatsen och så är allt bra igen. Jaa, jag snyftar också till dessa filmer, och har alltid gjort. Men nu av en annan anledning. På grund av smärta, smärta och oro. 

Visst att det är lugnt där nere just nu. Men ett år är en lång tid och vad som helst kan hända. 

Trots detta kan jag inte undgå att vara stolt över honom. Att göra detta för sitt land är beundransvärt, och jag kommer att stötta honom genom hela den här resan. För alltid vid hans sida. Han kommer att behöva mig och då tänker jag finnas här för honom. 

Nu ska jag snart sova, så jag orkar upp imorgon när A ringer. En heldag för oss imorgon. Dom dagarna är dom bästa, när varken han eller jag jobbar så att vi kan prata hela dagen. Och imorgon är en sån dag. Så jag är glad. 

Ska passa på o växla några ord med A innan jag stänger mina gröna för natten. God natt!