Att älska på avstånd

2013-11-28
19:15:00

L: Konsten att roa varandra.
Vilken dag! 
A ringde och väckte mig vid nio imorse, så vi har pratat sedan dess (förutom när jag somnade om i örat på honom haha). Och just nu pratar vi inte så jag tänkte passa på att skriva lite här inne. 

Det har varit en helt underbar dag. Med massa skratt. Och sådana dagar behövs verkligen. Senast för tio minuter sen satt jag och skrattade efter att ha skickat flamsbilder till A, där jag har rött läppstift utsmetat i hela ansiktet från när jag skulle tvätta bort mitt smink. Stackars A satt på banken när han fick dom bilderna och var tvungen att hålla sig för skratt. Förlåt älskling för den! ;) 

Bästa vännen ringde förut och frågade angående A's ändrade relationsstatus på fejjan.. Ungefär så här gick konversationen: 

Bv: du... "i ett förhållande sen 12 november?" 
L: "hihihihihi jaaa..."
Bv: "men jaha.. va? "
L: "hihihihi"
Bv: "men sluta fnittra lillasyster hahahaha" 
 
Sen pratade vi vidare om hur det kom sig, så nu vet Bv om att vi är ett par. Då vårt förhållande inte är offentligt pga diverse omständigheter, så är det bland annat därför vi driver denna blogg anonymt. Men nu vet Bv och det känns faktiskt riktigt bra. Innan vi la på säger Bv : "Jag önskar också att jag fick vara så fnittrig och kär". Och jag önskar henne inget hellre. Det är en fantastisk känsla. Verkligen. Och jag är glad att jag får uppleva den tillsammans med A, även om ett hav skiljer oss åt.

Efter att jag och A la på har jag hunnit laga mat och vara ute med hundarna på en promenad. Nu ska bara tiden gå fort så att jag kan gå ut med hundarna igen och prata med A innan det är läggdags för min del. 

Har skrattat så otroligt mycket idag, likaså A. Och jag har fått höra A säga saker som jag aldrig trodde skulle komma ur hans mun, vilket har gjort mig om möjligt ännu lyckligare. Det är inte lätt att vara nykär och fjompig ;)

Nu ska jag slänga mig in i en dusch och försöka värma upp min frusna kropp. Det är svinkallt här medans A får njuta av sol och värme... Lyllo! 
Men en tröst i det hela är att det en dag kan bli min verklighet också. 

Jag älskar dig A, mer än du kan ana. 


Vi får väl se om han också orkar sig in här och skriva :) 

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: