2013-12-03
18:15:51
L: nedräkningen har börjat...
Vi har gått in i december och nedräkningen har börjat. 41 dagar kvar tills A åker och börjar sin utlandstjänst. Självklart smärtar det i hjärtat och oron ligger som en klump i magen. Men ingen kan vara stoltare än mig.
My hero, my love, my marine.
Det är självklart tungt. Men man vet varför han gör det. Det är tungt att ha en pojkvän inom det militära. Och det kommer vara jobbigt. Sömnlösa nätter på grund av oro. Tårar som strömmar ner för kinderna på grund av saknad. Men är man säker på att man älskar varandra så är saknaden och oron värt det. För jag vet att jag får hem min man i uniform. Och att vi en dag kommer att få vara tillsammans. Jag vet att jag en dag kommer att få vakna bredvid honom. Jag vet att jag en dag kommer få gå hand i hand med honom och stolt visa att han är min.
Men tills den dagen får jag finnas här i Sverige och stötta min marine som befinner sig antingen hemma i Usa eller någon annanstans i världen.
Men en sak är säker, jag kommer att vänta på honom. Och jag kommer att älska honom med varje steg jag tar. Jag kommer att vara stark för hans skull och finnas vid hans sida.
Kommentera inlägget här:
